Framtidstankar
Nu när det inte är många månader kvar till examen börjar man fundera lite. Jag kommer ju stanna kvar i Linköping tills Daniel har läst klart och det tar ju i alla fall ett år till. Men efter det? Stannar vi kvar här eller kommer vi flytta till någon annan stad? Vilken stad? Hur ska man lära känna nya människor? Allt är så mycket lättare när man pluggar, då träffar man en massa folk mest hela tiden. Men när man börjar jobba, hur blir det då?
//Cissi
Vill jag jobba på ett stort eller litet sjukhus? Vill jag bo i en stor eller liten stad? Hur mycket är jag beredd att kompromissa? Jag har alltid haft planer för mitt liv, tänk om de inte blir som jag tänkt mig? Det är redan på väg att braka utför, just nu vet jag ingenting och jag önskar att jag hade minst två år kvar på utbildningen så att jag hann fundera lite till på vad jag faktiskt vill och önskar av mitt liv.
För det är ju nu det börjar, Livet med stort L. Det är nu när jag tagit min examen som vuxenlivet börjar. Jag kan inte längre räkna mig som student utan förvärvsarbetare i undersökningarna jag medverkar i. Snart fyller jag 23 och då måste man ju verkligen vara vuxen. Eller?
Hur har jag tänkt klara av att hålla kontakten med alla, orka jobba heltid, spara till pensionen, spara till/KÖPA BIL (!?) och ha någon slags fritid? Jag har fått höra att de två första åren som nyexaminerad är de tuffaste, att de är tuffare än själva utbildningen. Det oroar mig. Tänk om man inte kan leva upp till förväntningarna?
TÄNK OM JAG RÅKAR DÖDA NÅGON?!?
Nu ska jag begrava mina funderingar i kudden och hoppas på att de inte håller mig vaken hela natten. Känner att morgondagen ska spenderas genom att läsa på inför NKSE (Nationellt prov för sjuksköterskor, hela utbildningen tentas av).
Så många frågor och så få svar.
Kommentarer
Trackback
