Jag hade ju sett fram emot att Emilia skulle komma på besök men när jag väl skulle åka till Norrköping så började strulet. Det hela började med att Max sa att han kunde skjutsa mig hem eftersom att han öndå skulle åka dit. Vi bestämde att han skulle komma vid tre. Klockan tio över fyra kommer han. Till saken hör att jag skulle hämta upp Emilia klockan kvart i fyra, i Norrköping. Tidsplanen har redan här skitit sig ordentligt. Jag hade bokat bord på en resturang klockan sex och började inse att vi kanske inte skulle hinna. Vi åkte hem till min pappa och lånade Åsas bil för att åka tillbaka till Linköping. Vi ringde Daniel och bad honom boka om resturangtiden till sju istället. Klockan tjugo över fem åkte vi från Norrköping.

Tjugo i sex stod vi vid vägkanten på motorvägen. Bilen hade helt plötsligt börjat låt konstigt när jag gasade, så jag försökte att släppa på gasen för att se om det blev bättre. Samtidigt ringde jag Åsa för att höra om bilen alltid hade låtit konstigt. Mitt under samtalet smällde det till i motorn två gånger och motorn börjar ryka kraftigt. Snart luktar hela bilen bränt och gasen slutar ta. Vi kör in mot vägkanten för att inte vara ivägen då vi tappar styrfart snabbt.

När vi stannat vid vägkanten hoppar Emilia snabbt ur bilen och börjar skrika att bilen brinner! Jag får panik för jag sitter fortfarande kvar i bilen när hon börjar skrika. Jag kastar mig ur, river ut hennes väska ur baksätet och börjar halvspringa från bilen, efter 10 meter inser jag att att jag glömde nyckeln i bilen och springer därför tillbaka. Pappa ringer strax därefter eftersom att mitt panikartade samtal med Åsa skrämt upp henne lite(!). Han säger att det nog vore bra att sätta upp varningstriangeln och sätta på varningsblinkersen. Jag måste då gå tillbaka till den krafitgt rykande bilen. När jag väl förstår vad som är triangeln av allt bråte som vanligtvis ligger i ett bagageutrymme så ska jag få ihop eländet. Efter mycket skruvande och vändande får jag ihop den men sätter den upp och ner. Jag hade tur att Emilia var med så att hon kunde visa mig vilket som var rätt håll. Det var faktiskt inte så lätt att se!

En timme senare kommer pappa och tittar på bilen. Jag har så hunnit ringa till försäkringsbolaget (vars receptionist pratade DANSKA!) och efter totalt en timme och tjugo minuter kom bogseringen och sedan fick vi skjuts hem. Jag hade då ringt resturangen ytterligare en gång för att boka om tiden till åtta. De skattade och önskade mig lycka till. =) Fy fasen vilken dag.