Som att rycka av ett plåster
Jag säger det snabbt. Vi måste göra oss av med katten. Min allergi har börjat ta alldeles för stor plats och min kropp orkar inte mer. Jag tror att jag har hittat en blivande matte till Juno, men det kommer att bli svårt när jag måste låta henne gå. Det är ju min katt. Min älsklings-monster-bajskatt. Usch vad hemskt det känns.
//Cissi
För att göra saken sämre (eller bättre?) så har vi börjat kolla på lägenheter på allvar nu. Har lämnat intresseanmälan på några och i eftermiddag ska vi gå och titta på en. Det är inte den vi kollar på idag som vi helst vill ha, men den ligger på en god andraplats. Favoriten har inte perioden för anmälning av intresse gått ut för än, och vi har inte längre högst poäng. Det känns lite tungt för den verkar verkligen perfekt. :/
Nu är jag på bättringsvägen efter att ha varit sjuk i ett par dagar. Feber och snor. Kan livet bli jobbigare? Säkert. Men inte för mig just då.
Sitter och tittar på min katt. Om några månader är hon inte min längre. Det sliter i hjärtat.
Kommentarer
Trackback
