Snart är det dags att gå till jobbet. Jag jobbar för övrigt som personlig assistent (PA) och har gjort det i två veckor nu. Har faktiskt två jobb som PA och denna vecka är det hos min manliga vän jag ska vara. Passet börjar klockan elva och jag ska nog sticka härifrån strax innan, så nu sitter jag egentligen bara och väntar på att tiden ska gå.

Igår räknade jag alla mina tior. Är nu uppe i 3 560 :- men det jag sparar till kostar betydligt mer. Jag vill ha en Nikon D90. Den kostar (utan alla halvnödvändiga tillbehör) ungefär 10 000. Men jag kämpar på. Nu när jag har jobb också kanske sparkapitalet kommer öka snabbare, vem vet? Dessutom måste jag lägga pengar på det jäkla körkortet. Blir ju aldrig klar. Jag körde ju upp i höstas med dåligt resultat. Sedan dess har min ekonomi inte tillåtit fler lektioner eller uppkörningar. Nu när jag blir lite rikare kanske det går bättre. Måste förresten ringa körskolan i em och boka lektioner. Har faktiskt fått pappsen att gå med på att betala tre till ("de absolut sista!")... Dumt att det ska vara så dyrt att skaffa något så viktigt.

Så summan av kardemumman: Jag vill ha en Nikon och jag vill ha mitt jäkla körkort. Körkortet är viktigare, men Nikon är roligare. Prioriteringen är rätt klar. Fasen också. Ni får hålla tummarna för mig att jag klarar mig denna gång på uppkörningen... Har förresten sett programmet "Sveriges värsta bilförare" och  jag är ju faktiskt bättre än många av dem, och de har faktiskt blivit godkända på uppkörningen! Jäkla vägverketgubbe...

Nu börjar det faktiskt bli dags för att gå till jobbet. För att kunna uppfylla alla min materialistiska drömmar så måste jag ju faktiskt ha en inkomst. Det säger ju faktiskt sig självt.

That´s all folks!