Jag kommer hem efter en lång dag på praktiken. Och det finns ingen katt som hoppar på mig i hallen. Det finns ingen katt som förföljer mig genom hela lägenheten och tjatar om mat. Det är tomt. Tomt, ensamt och tråkigt.

Nu är katten borta. Så tomt, ensamt och tråkigt allt blev. Det här var inte roligt alls. Jag vill bara gråta.

Livet är kanske inte så himla bra trots allt. Idag kommer Julia och hämtar katten. Ingen bra känsla alls. Usch!

Jag klarade statistiktentan! Det var en sådan konstig tenta att jag aldrig trodde att jag skulle klara den. Men så stod det på studentportalen idag att jag var godkänd! Life is good!

NU har en vecka av praktiken gått. Vilken vecka, vilket tempo. Jag är så slut att jag inte orkar skriva en rad till...

Förresten är jag inte bara nervös. Jag är lycklig också. För jag råkar ha världens bästa sambo. Så det så.

Imorgon börjar Praktiken. Praktiken med stort p. Det är under denna praktik som vi på riktigt kommer få känna på hur det är att vara sjuksköterska. Jag kommer ha ansvar för minst två patienter. Paniken börjar sakta smyga sig på. Det känns som att jag inte kan någonting! Förhoppningsvis har något fastnat, men man vet ju aldrig. Huuu, det ilar i maggropen.

Nu har vi skrivit på kontraktet! Wihoo! Underbart! Ikväll är det kravall som gäller och imorgon är jag ledig. Känns det underbart eller underbart?

Hemma lite snabbt efter en skitbra föreläsning om omvårdnaden vid njursjukdomar. Väldigt intressant och lärorikt. Om en timme ska jag till veterinären med katten eftersom hennes öga rinner konstant. Igår hade hon ett litet sår också så jag tycker att det är bäst att vi kollar upp det.

Sjukt lång dag. Började med en monstertenta, fortsatte med kårutbildning. Kom hem vid 6, åkte direkt till Maxi och handlade och sedan direkt hem och laga mat. Blääh. Jag har inte ens hunnit öppna böckerna till bg på onsdag....

Imorgon blir det dagen då jag kuggar den första tentan på sjuksköterskeutbildningen. Bara så att ni vet.

Nu har vi börjat packa ihop alla saker och startat upp inventeringen av alla saker som finns i förrådet. Har redan slängt hälften av allt vi burit upp... Det känns faktiskt väldigt befriande!

Igår var jag hemma hos familjen Karlsson och åt middag. Daniels mammas "kusin" var där med sin man och sin yngsta dotter. Under kvällen flödade en del vin och det hela slutade att majapiraja fick en facebooksida. Lösenordet var hon den enda som inte kom ihåg när kvällen var slut. Ett citat: "Det är inte att jag är dum i huvudet som är problemet.... det är ålderns fel!". =D

Jag hade ju sett fram emot att Emilia skulle komma på besök men när jag väl skulle åka till Norrköping så började strulet. Det hela började med att Max sa att han kunde skjutsa mig hem eftersom att han öndå skulle åka dit. Vi bestämde att han skulle komma vid tre. Klockan tio över fyra kommer han. Till saken hör att jag skulle hämta upp Emilia klockan kvart i fyra, i Norrköping. Tidsplanen har redan här skitit sig ordentligt. Jag hade bokat bord på en resturang klockan sex och började inse att vi kanske inte skulle hinna. Vi åkte hem till min pappa och lånade Åsas bil för att åka tillbaka till Linköping. Vi ringde Daniel och bad honom boka om resturangtiden till sju istället. Klockan tjugo över fem åkte vi från Norrköping.

Tjugo i sex stod vi vid vägkanten på motorvägen. Bilen hade helt plötsligt börjat låt konstigt när jag gasade, så jag försökte att släppa på gasen för att se om det blev bättre. Samtidigt ringde jag Åsa för att höra om bilen alltid hade låtit konstigt. Mitt under samtalet smällde det till i motorn två gånger och motorn börjar ryka kraftigt. Snart luktar hela bilen bränt och gasen slutar ta. Vi kör in mot vägkanten för att inte vara ivägen då vi tappar styrfart snabbt.

När vi stannat vid vägkanten hoppar Emilia snabbt ur bilen och börjar skrika att bilen brinner! Jag får panik för jag sitter fortfarande kvar i bilen när hon börjar skrika. Jag kastar mig ur, river ut hennes väska ur baksätet och börjar halvspringa från bilen, efter 10 meter inser jag att att jag glömde nyckeln i bilen och springer därför tillbaka. Pappa ringer strax därefter eftersom att mitt panikartade samtal med Åsa skrämt upp henne lite(!). Han säger att det nog vore bra att sätta upp varningstriangeln och sätta på varningsblinkersen. Jag måste då gå tillbaka till den krafitgt rykande bilen. När jag väl förstår vad som är triangeln av allt bråte som vanligtvis ligger i ett bagageutrymme så ska jag få ihop eländet. Efter mycket skruvande och vändande får jag ihop den men sätter den upp och ner. Jag hade tur att Emilia var med så att hon kunde visa mig vilket som var rätt håll. Det var faktiskt inte så lätt att se!

En timme senare kommer pappa och tittar på bilen. Jag har så hunnit ringa till försäkringsbolaget (vars receptionist pratade DANSKA!) och efter totalt en timme och tjugo minuter kom bogseringen och sedan fick vi skjuts hem. Jag hade då ringt resturangen ytterligare en gång för att boka om tiden till åtta. De skattade och önskade mig lycka till. =) Fy fasen vilken dag.

Jag vill inte lära mig, jag vill kunna direkt. Men inte statistiken. Bläh

Imorgon ska jag åka till Norrköping och hämta Emilia efter att hon slutat skolan. När vi kommer hem ska vi gå på mongolisk kvällsbuffé och äta och tjocka. Senare på kvällen ska vi på en födelsedagsfest hos Yasmin som fyller år imorgon. Grattis grattis!

Jag (okej, vi) ska flytta! Wiiiie! Lyckorus!

Blääääääääh.

Solen skiner både inuti och utomhus idag. Enda molnet på himlen inuti är att idag kommer det en tjej för att titta på katten. Det känns bara ledsamt.

Jag ångrar mig, idag är det en UNDERBAR dag. För gissa vad? Vi fick lägenheten!! Jippie! Svävar på moln!! :D:D